Vi har en tradition att avlägga nyårslöften. Detta är väl sprunget ur att vi ser årsskiftet som slutet på något gammalt och början på något nytt. Vi vänder blad - eller påbörjar ett helt nytt kapitel i boken om våra liv. Tiden är ett mänskligt påfund, ironiskt nog, och det finns ingen början och inget slut på någonting. Universum är oändligt och vår existens ganska ointressant om man ser till det stora hela. Det är förstås svindlande så vi undviker helst att tänka på det alls och distraherar oss med saker som tideräkning, liv och död.
Om vi ska stanna vid detta årsskifte då 2017 ska begravas och 2018 födas så kan man väl hoppas på att 2018 blir året då folk tog miljöproblemen på allvar och började göra något riktigt ordentligt åt dem. Vi är på god väg att förstöra vår vackra planet och det är, i det lilla (sett ur universalt perspektiv), ganska sorgligt.